The Finnish Motion for a Partnership Law in Swedish
Lagutskottets betänkande
och motion till risdagen 17.6.1997
17.6.1997 LAGUTSKOTTETS BETÄNKANDE OCH MOTION TILL RIKSDAGEN
Lagutskottets betänkande 10/1997 rd
Lagmotion med förslag till lag om registrering av partnerskap
mellan två personer av
samma kön
INLEDNING
Remiss
Riksdagen remitterade den 5 juni 1996 lagmotion 26/1996 rd (Outi
Ojala /vänst m.fl.) med förslag till lag om
registrering av partnerskap mellan två personer av samma kön
till lagutskottet för beredning.
Sakkunniga
Utskottet har hört lagstiftningsrådet Markku Helin vid
justitieministeriet, kyrkorådet Matti Halttunen och ledande
sekreteraren för familjefrågor Martti Esko vid kyrkostyrelsen,
ordföranden Hannele Lehtikuusi och
generalsekreteraren, juris kandidat Rainer Hiltunen vid Sexuellt
likaberättigande Seta rf samt biträdande
professorn Martin Scheinin.
Lagmotionen
I motionen föreslås att två personer av samma kön skall kunna
registrera sitt partnerskap. På registrering och
upplösning av partnerskap skall med vissa undantag samma
bestämmelser til lämpas som på ingående och
upplösning av äktenskap.
Rättsverkningarna då partnerskap registreras är desamma som
då äktenskap ingås. Lagstiftningen om äktenskap
och äkta makar tillämpas med vissa undantag som gäller bland
annat adoptionsrätten också på registrerade
partnerskap och dess parter. Rättigheterna och skyldigheterna
är desamma för parter i ett partnerskap och för
äkta makar.
I det stora hela motsvarar motionen den lagstiftning som
genomförts i de fyra andra nordiska länderna. Syftet med
den är att de som lever i partnerskap skall vara lika inför
lagen oberoende av kön.
UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN
Motivering
Utgångspunkter
Den allmänna inställningen till lagmotionen är synnerligen
motstridig och tudelad. Lagmotionen splittrar den
allmänna opinionen, de sakkunniga och riksdagsledamöterna.
Utgångspunkten för lagmotionen är att äktenskapet är ett
juridiskt förhållande och en rättslig reglering som
numera främst syftar till att påverka ekonomiska frågor, inte
att upprätthålla vissa etiska eller religiösa
åskådningar. Det är därför ingenting som hindrar att
partnerskap mellan två personer av samma kön och
äktenskap regleras på liknande sätt. Enligt undertecknarna är
utgångspunkterna för motionen både ideologiskt
och religiöst sett neutrala. Som en följd av detta innehåller
lagmotionen inte till exempel bestämmelser om
förlovning eller kyrklig vigsel.
De som inte kan godkänna innehållet i lagmotionen ser
äktenskapet som en rättslig, social och religiös institution
med lång tradition på vilken grundenheten för vårt samhälle,
familjen, bygger.
Äktenskapets betydelse, innehåll och grund har varierat genom
tiderna. Familjekommissionen, som senast har
utrett vår äktenskaps- och familjelagstiftning, konstaterade i
sitt betän kande 1992 att rättsutvecklingen har varit
tvungen att ta hänsyn till de förändrade familje- och
äktenskapsbegreppen. Tidigare helheter av rättigheter och
skyldigheter i samband med äktenskap har splittrats på olika
specialbestämmelser. Familjekommissionen framhöll
dessutom att partnerskapet och familjen är individens viktigaste
institutioner. De avviker från alla andra mänskliga
relationer med avseende på förhållandets varaktighet,
känslornas styrka, verksamhetens kvalitet och betydelse.
Det är viktigt för människan att höra någonstans och ingå i
ett nät av bestående mänskliga relationer. Familjen är
betydelsefull också i den meningen att den försörjer sina
medlemmar och tar hand om den. Även i detta avseende
kan familjen svårligen ersättas med något annat.
Utvecklingen inom den allmänna lagstiftningen förefaller att
långsamt gå mot att nära relationer får större
uppmärksamhet. Trenden är emellertid inte helt stabil.
Familjeformer som avviker från kärnfamiljen beaktas i stor
utsträckning i den lagstiftning genom vilken det
allmänna avser att stödja familjer och familjemedlemmar. Men
inte ens inom denna sektor har begreppet familj
något enhetligt innehåll, utan frågan om vilket slag av nära
relationer som skall beaktas och därigenom godkännas
som familjer har lösts på olika sätt i olika författningar.
Neutralitetsprincipen har varit en av hörnstenarna inom den
nordiska familjerätten ända sedan början av
1970-talet. Enligt familjekommissionen måste bestämmelserna om
familjen bygga på neutralitetsprincipen.
Principen skall dock tolkas fritt så att den betyder att en
grundlös, ojämlik behandling skall undvi kas. När lagar
stiftas om rättigheter, förmåner och skyldigheter får ingen
familjeform utan orsak ges en annan ställning än de
övriga. Detta innebär att regleringen av nära relationer
måste beakta på att det finns olika slag av familjer,
undersöka hur regleringen skulle påverka dem, uppmärksamma de
skillnader som framkommer och avgöra om
de kan motiveras.
Utskottet har kartlagt uppfattningarna om familjen och
äktenskapet och därefter i sin behandling utgått från det
ovedersägliga faktum att det i vårt land finns familjer som
består av två personer av samma kön. I dessa hushåll
bor det dessutom barn som är någondera partens biologiska barn.
Lagutskottet har därför i första hand granskat
frågan utgående från praktiska problem i vardagslivet.
Dessutom har utskottet utrett motsvarande lagstift ning i de
övriga nordiska länderna och eventuella krav som de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande fri- och
rättigheterna medför.
Praktiska olägenheter
Det finns mer än 200 lagar,sammanlagt över 2000 paragrafer som
reglerar livet, skyldigheterna, ansvaren och
förmåner na för människor som lever i parförhållande. Denna
lagstiftning gäller i allmänhet inte par av samma kön.
De största problemen för par av samma kön hänger samman med
situationer där någondera parten blir allvarligt
sjuk eller dör. Den andra parten erkänns inte då
nödvändigtvis som en nära anhörig, som sjukhuset eller andra
myndigheter går med på att informera om den part som insjuknat,
är döende eller har dött. Så sker även om
vederbörande själv har uppgivit sin livskamrat som närmaste
anhörig på sjukhusets blanketter för
personuppgifter. Den ena parten i ett partnerskap har ingen
officiell juridisk ställning i den andra partens dödsbo.
Detta leder till att släktingarna (de officiella anhöriga) kan
förbjuda den andra parten att delta i
begravningsarrangemangen eller till och med vägra uppge var
personen i fråga är begravd. Den efterlevande
parten behöver inte kallas till bouppteckningen eller
arvsskiftet, om det inte finns ett testamente. Arvsskatten
bestäms enligt den högsta skatteklassen.
Par av samma kön faller utanför familjepensionsskyddet inom
förvärvspensionssystemet. De får inte den
ersättning för makar som omkommit genom olyckshändelse som
betalas ut på basis av den obligatoriska
grupplivförsäkringen och de är i en sämre ställning än en
efterlevande maka i fråga om liv- och andra försäkringar.
Om den ena parten i en familj där parterna är av samma kön
dör, blir ställningen för barnen till den avlidna parten
mycket otrygg, trots att all lagstiftning som gäller
föräldraskap och barnens ställning betonar barnens intresse. I
första hand är det de biologiska föräldrarna som är
ansvariga för barnen. Om den ena biologiska föräldern
saknas eller om förbindelserna till den ena biologiska
föräldern helt har brutits, kan barnen inte få den andra
sociala föräldern som de har vuxit upp med och är vana att
leva med till sin juridiska förälder vid sidan av den
biologiska föräldern. Barnets rätt till sin sociala förälder
är problematisk också när det gäller att tolka begreppet
nära anhörig vid arvsskiften och arvsbeskattning. Den vacklande
tolkningen av begreppet nära anhörig gör också
det fullvuxna barnets förhållande till sin åldrande sociala
förälder svårt, eftersom barnet inte nödvändigt vis kan
sköta och hjälpa föräldern om denna till exempel blir inlagd
på sjukhus.
När termen familj används i lagstiftningen, varierar tolkningen
av termen i praktiken beroende på tjänstemannen
och boningsorten. Detta medför olika slags praktiska problem.
Till exempel i fråga om beviljande av
körundervisningstillstånd och personalförmåner kan
familjerna, när parterna är av samma kön, inte vara säkra på
att bli behandlade som andra familjer.
De flesta av de ovan nämnda problemen är sådana att de inte
kan lösas eller elimineras såsom i fråga om par i
samboförhållande. Testamenten kan göras upp och gåvorges, men
arvs- och gåvoskatteprocenten förblir på
högsta möjliga nivå. Ett så kallat omvårdnadstestamente kan
göras upp om barnets omvårdnad, men ingen
myndighet är skyldig att beakta det.
Nordisk lagstiftningsgemenskap
Eftersom de nordiska länderna har förbundit sig att
förenhetliga den familjerättsliga lagstiftningen, har utskottet
utrett också denna sida av saken.
Med undantag av Finland har de nordiska länderna en enhetlig
lagstiftning om registrering av partnerskap. De
nordiska lagarna är fristående lagar, som inte utgör en del av
äktenskaps lagen och som därigenom inte ger
möjlighet till kyrklig vigsel.
Mänskliga rättigheter och grundläggande fri och rättigheter
De bestämmelser i konventionerna om de mänskliga rättigheterna
som gäller rätten att ingå äktenskap, rätten att
bilda familj och rätten till skydd av familjelivet innebär
enligt rådande tolkningspraxis ingen rättslig förpliktelse att
stifta en lag som jämställer partnerskap mellan personer av
samma kön med äktenskap. Praxis för tolkningen av
de mänskliga rättigheterna när det gäller sexuell böjelse
och identitet är emellertid stadd i förändring och denna
slutsats kan ändras till följd av den utveckling som ständigt
sker vid tolkningen av människorättskonventionerna.
Europeiska unionens parlament godkände den 8 februari 1994 en
resolution om likaberättigande för
homosexuella och lesbiska, vilka eventuellt förebådar en
ändring av tolkningen. I handlingen uttrycker parlamentet
en förhoppning om att resolutionen kunde bidra till att de
stater som hör till Europeiska unionen skulle ge
personer av samma kön möjlighet att registrera sitt partnerskap
och möjlighet att vara föräldrar, adoptivföräldrar
och fosterföräldrar.
Till rätten till respekt för privat- och familjelivet, vilket
har definierats som en mänsklig rättighet, fogas de för
dragsslutande staternas skyldighet att genom positiva åtgärder
se till att dessa mänskliga rättigheter respekteras. I
detta avseen de har redan förekomsten av en lagstiftning som
begränsar tillgodoseendet av en mänsklig rättighet
tolkats som en avtalskränkning. Detta leder å sin sida till att
människorättskonventionerna förordar tillkomsten av
en sådan lag som avses i motionen.
Människorättskonventionernas verkan syns allra tydligast på de
områden där en annorlunda behandling av par av
samma kön jämfört med par som lever i äktenskap måste
betraktas som diskriminering. I den mån en
fördragsslutande stats nationella lagstiftning ger upphov till
sådan diskriminering är staten juridiskt förpliktad av
människorättskonventionerna att ändra sin lagstiftning. Också
regeringsformens 5 ,,,, som garanterar alla likhet
inför lagen såsom en grundläggande rättighet, innebär
förbud mot diskriminering.
Slutledningar
På grund av ovan nämnda synpunkter anser lagutskottet att
lagstiftningsåtgärder för att råda bot på de
olägenheter som vidlåder partnerskap mellan två personer av
samma kön är behövliga. Utgångspunkten måste
emellertid vara den att partnerskap inte likställs med
äktenskap.
Utskottet anser dock inte att den rätta lösningen är att
godkänna lagmotionen. Det är här fråga om
ettlagstiftningsprojekt som gäller grunderna för
familjelagstiftningen. För att tillämpningen av en sådan
lagstiftning
skall lyckas i praktiken och för att lagstiftningen skall vara
tillräckligt enhetlig måste den basera sig på en noggrant
utarbetad, välmotiverad regerings proposition och en ingående
utskottsbehandling. Dessutom behövs
attitydändringar, utbildning och samförstånd. Detta kan inte
uppnås utgående från en oenig lagmotion.
Förslag till beslut
Med anledning av det ovan anförda föreslår lagutskottet
vördsamt
att lagmotionen förkastas och
att riksdagen godkänner hemställan om att regeringen vidtar
behövliga lagstiftningsåtgärder för att
avlägsna de rättsliga olägenheterna i anslutning till samlivet
mellan par av samma kön.
Helsingfors den 17 juni 1997
I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Henrik Lax /sv,
vice ordföranden Matti Vähänäkki /sd och
medlemmarna Sulo Aittoniemi /cent, Juhani Alaranta /cent, Satu
Hassi /gröna, Toimi Kankaanniemi /fkf, Juha
Karpio /saml, Anne Knaapi /saml, Pekka Kuosmanen /saml, Annika
Lapintie /vänst, Kari Myllyniemi /cent,
Reino Ojala /sd, Markku Pohjola /sd, Heikki Rinne /sd, Pekka
Saarnio /vänst, Säde Tahvanainen /vänst och
Jukka Tarkka /ungf.
Reservationer till lagutskottets betänkande
With Permission from the Finnish SETA
THE DANISH REGISTERED PARTNERSHIP ACT
ICELANDIC PARTNERS ACTS
FRENCH PARTNERSHIP PROPOSAL
FINNISH PARTNERSHIP PROPOSAL
PORTUGUISE PARTNERSHIP PROPOSAL